.

Det är mycket som återkommer för mig. Jag tror inte att det är ovanligt. På många sätt tror jag att vi alla går runt i mer eller mindre överlappande cirklar. Kommer tillbaka till samma punkt, men ur ett lite annorlunda perspektiv, flera gånger innan vi är redo att gå vidare. Hakar upp oss på samma saker om och om igen, men tar oss därifrån på nya, lite annorlunda, sätt varje gång. Lär oss något varje gång, kanske.

En sak som återkommer är att jag vill dela med mig av mina tankar. En annan är att jag undrar varför. Varför skulle någon vilja läsa vad jag har att säga? Vad skulle det kunna göra för skillnad? Är inte en del av problemet idag att alla tycker att just deras röst borde höras mest? Att vi pratar som om resten av världen är vår publik och inte våra medmänniskor?

Detta är en av mina cirklar och den kanske främsta anledningen till att denna blogg är både något jag är mycket stolt över (trots ett blygsamt antal läsare och sporadiska inlägg) och något jag ständigt ifrågasätter. Detta är anledningen till att denna typ av inlägg kommer lite då och då. Precis som denna typ av tankekaruseller kommer lite då och då utan att jag skriver om det. Jag går runt i mina cirklar, någon annan i sina.

Nu har jag alltså kommit hit igen. Jag vill skriva, igen. Och för att det är så jag verkar fungera, så inleds det skrivandet såhär. Trots att det verkar mer troligt än inte att jag kommer avbryta igen, så kommer det kanske också att resultera i inlägg jag kan vara stolt över. Jag fortsätter cirkulera, men det är inte så tröstlöst som det ibland kan verka. Det bara är så det är. Och kanske är det så det ska vara?

DSC_0232