#NOTLOST

Tanken slog mig när det var dags att börja planera för något sorts firande efter att jag tagit min lärarexamen i januari. Efter alla julklappar kändes det olustigt att önska sig eller ens få en massa presenter igen. När världen ser ut som den gör känns det svårt att motivera det fokus på saker som ofta dominerar firanden av olika slag. Så jag bestämde mig för att istället önska pengar till välgörenhet. Nästa tanke var – vilken typ av välgörenhet? När världen ser ut som den gör… så finns det så mycket att välja mellan. Det slutade med att jag valde utbildning. Symboliken i att göra det i samband med min lärarexamen var det som fällde avgörandet.

Först tänkte jag stödja UNICEF:s arbete. Jag är världsförälder hos dem, och mitt förtroende till organisationen är stort. Men det kommer att bli något annat denna gång. Jag tror att det var meningen.

För inte så länge sedan funderade jag, som jag ofta gör, över vad som händer runt omkring oss idag. Denna gång var det särskilt Syrien jag tänkte på, på alla de som fått sina liv abrupt avbrutna och uppbrutna. Hem som lämnats, skolor som står tomma. Överfulla flyktingläger, barn utan utbildning. Begreppet ”a lost generation” dök upp i tanken. Jag blev rädd att det är det som händer och vad det kan leda till. Men så, nu nyligen, dök begreppet upp igen, och rädslan byttes ut mot hopp:

Jag blev påmind om detta inlägg. Jag är Malala. Det blev självklart att det var hit pengarna skulle gå. Till MalalaFund, till #NotLost. Inte för att det är en kampanj bättre än någon annan, eller viktigare än någon annan (jag menar att dessa distinktioner väldigt sällan är meningsfulla), utan för att just dessa ord var det som vände min rädsla till hopp. Det var meningen.

Och resultatet var över förväntan. Jag är så tacksam till familj, släkt och vänner! Tack vare dem kan jag skänka hela 4000 kronor till stöd för syriska flickors utbildning. Det, om något, är ett härligt sätt att fira. Och, om något tvivel kvarstod kring huruvida jag valt ”rätt” plats för pengarna, så suddade dessa tre Instagrambilder ut dem:

Bild1Bild3Bild2

#VisionNotVictim #NotLost #IAmThatGirl

Annonser

JAG ÄR MALALA

Jag läste hennes bok för några år sedan (eller, det ska erkännas, jag läste inte riktigt klart den, den står tålmodigt och väntar bland alla andra böcker jag vill läsa eller läsa klart). Hon beskrev hur hon och hennes vänner när talibanerna kom, tänkte på dem som vampyrer som smög fram i natten. De gjorde detta eftersom de just läst Twilight-böckerna.

Jag hade just läst Twilight-böckerna. Så lika var vi. Samma ålder, samma tid, samma böcker. Men jag jämförde inte vampyrerna med talibanerna. Så olika var vi. Så olika var våra förutsättningar.

Hon kämpar för utbildning, för att hon vet vad det innebär att vara utan. Hon vet vilken skillnad det gör. Hade slumpen gjort att jag fötts någon annanstans hade det kunnat vara min framtid hon kämpar för. Min möjlighet att kunna läsa hennes bok, att berätta min berättelse, att ta makten över mitt eget liv. Det är de möjligheterna utbildning skapar. De och oändligt många andra.

Snart ska jag läsa klart boken. Och snart ska jag se filmen. Men nu, och alla stunder jag kan, ska jag komma ihåg att vara tacksam. För mitt liv, för hennes liv och för att det går att hitta likheter med alla människor. Jag är Malala och hon är jag. I ett annat liv. Nu, och alla stunder jag kan, ska jag komma ihåg det och använda mina möjligheter till att skapa möjligheter för andra. Som hon gör. På mitt sätt.

När jag läste boken blev jag förvånad över hur ”vanlig” hon är. Hon är ”bara” en vanlig människa. Men det är allt alla är. Det är vad vi gör med det som gör att vi uppfattar vissa som incomparable. Andra glömmer och gömmer att de är precis lika speciella. Hon får det att verka så enkelt och så stort på en och samma gång. Hon förändrar och inspirerar. Låt oss förändras och inspireras. Och förändra och inspirera. För att vi kan.