.

Det är mycket som återkommer för mig. Jag tror inte att det är ovanligt. På många sätt tror jag att vi alla går runt i mer eller mindre överlappande cirklar. Kommer tillbaka till samma punkt, men ur ett lite annorlunda perspektiv, flera gånger innan vi är redo att gå vidare. Hakar upp oss på samma saker om och om igen, men tar oss därifrån på nya, lite annorlunda, sätt varje gång. Lär oss något varje gång, kanske.

En sak som återkommer är att jag vill dela med mig av mina tankar. En annan är att jag undrar varför. Varför skulle någon vilja läsa vad jag har att säga? Vad skulle det kunna göra för skillnad? Är inte en del av problemet idag att alla tycker att just deras röst borde höras mest? Att vi pratar som om resten av världen är vår publik och inte våra medmänniskor?

Detta är en av mina cirklar och den kanske främsta anledningen till att denna blogg är både något jag är mycket stolt över (trots ett blygsamt antal läsare och sporadiska inlägg) och något jag ständigt ifrågasätter. Detta är anledningen till att denna typ av inlägg kommer lite då och då. Precis som denna typ av tankekaruseller kommer lite då och då utan att jag skriver om det. Jag går runt i mina cirklar, någon annan i sina.

Nu har jag alltså kommit hit igen. Jag vill skriva, igen. Och för att det är så jag verkar fungera, så inleds det skrivandet såhär. Trots att det verkar mer troligt än inte att jag kommer avbryta igen, så kommer det kanske också att resultera i inlägg jag kan vara stolt över. Jag fortsätter cirkulera, men det är inte så tröstlöst som det ibland kan verka. Det bara är så det är. Och kanske är det så det ska vara?

DSC_0232

TRE ÅR IDAG

Jag låg i soffan i vårt vardagsrum igår, efter att ha sett en tankeväckande och inspirerande film, och tänkte tillbaka till ett annat tillfälle då jag låg där, i samma soffa, och tänkte och tänkte och tänkte, som följd av en annan film. Och jag undrade hur länge sedan det var. Nästan tre år, det kunde jag snabbt räkna ut tack vare filmens titel, men exakt hur länge. Jag bestämde mig för att kolla upp det och det var på dagen tre år sedan. Inte sedan jag låg där i soffan och tänkte, men sedan filmen kom ut.

Jag minns det så tydligt. Jag upptäckte den tidigt tack vare dem jag följer på sociala medier. Jag delade snabbt och när jag kom till skolan märkte jag att några fler delat. Och sedan några fler, och några fler, och några fler. Idag – tre år senare har filmen visats över hundra miljoner gånger!

Och så kom kritiken.

Den satte sig hårt. Jag låg där i soffan och tänkte. Vem kan man lita på? Varför är det så lätt att tvivla och så svårt att tro det bästa om någon? Vad betyder det att det finns brister i filmen? Att man inte kan lita på den, eller bara att man behöver leta mer information själv? Vem är ansvarig för att jag får ”hela bilden”? Varför rapporterar nyheterna som de gör om detta? Vad kan vi egentligen göra? Hur kan vi leva som om ingenting händer när sådant här händer på så många platser i världen?

Jag låg där i soffan och tänkte, och tänkte, och tänkte. Det landade i tillit. Till dem som jag följt under lång tid och till min egen människosyn. Jag bestämde mig för att ha tillit. Och även om jag inte engagerat mig så som jag önskat att jag gjort så har det valet och det som det gav mig tillgång till förändrat mig totalt.

Tre år idag sedan den filmen. Men det finns så många fler, och det är det som är det viktigaste för mig. Inte just den filmen, utan andan och drivet hos dessa personer. Jag vill vara så. Jag vill att vi ska vara så.

Här är några filmer till:

Och, så klart, Fourth Estate

#NOMORE

NO MORE calls on all of us to say:
NO MORE excuses.
NO MORE silence.
NO MORE violence.

Together we can end domestic violence and sexual assault. Learn more about what you can do to join the movement at http://www.nomore.org

Det är flera klipp efter varandra i denna ruta, och jag ber er – se alla. Även om de säger samma saker så är det väldigt kraftfullt att höra det flera gånger, med flera olika röster. Vi har alla en röst att använda mot ondskan som finns i världen – vi kan alla säga NO MORE.

All evil needs to tripumph is for good people to do nothing.
– Edmund Burke