MITT HJÄRTA LER

Det är så mycket som känns så bra just nu! Hittade en något oväntad pusselbit, som var precis vad som behövdes för att jag skulle kunna passa in andra bitar, som jag haft ett tag men inte fått på plats. Jättehäftig känsla faktiskt. Verkligen många olika saker som snabbt förändrats till det bättre, utan att så mycket egentligen förändrats.

En del av detta är att jag känner mig stimulerad och motiverad av den kurs vi läser just nu, något jag saknat hela hösten. Även om jag det är väldigt mycket som sätts igång i huvudet och själen och jag inte riktigt vet hur jag ska hantera det (vi läser globalisering och hållbar utveckling…) så är jag så glad att det är utmanande, intressant och verklighetsanknutet. Litteraturen är verkligen intressant, och jag får många spännande kopplingar till mina egna ständiga tankegångar och frågeställningar på området, men från ett mer akademiskt/vetenskapligt perspektiv. Detta kastar ljus på mitt eget, och jag stärks när jag märker att mina övertygelser kan stå emot att litteraturen och många andra säger annorlunda!

Märker dessutom av en skillnad i mitt förhållningssätt till mina målsättningar. Bara de senaste dagarna har jag märkt att jag istället för att bli nedslagen över det jag inte orkar/klarar/når fram till nu, snarare blir motiverad att arbeta mot och nå dit så snart som möjligt.

Lite (nyupptäckta) saker som inspirerar mig just nu:

I Haven’t Made Any Trash In 2 Years, Here’s What My Life Is Like

Annonser

JAG, DEL TVÅ

tumblr_mi8rfbIF0M1qzl7pko1_1280Så ofta, och ännu oftare på senare tid, känns det som att hela världen ryms i mitt huvud. Som att den alltid är där, men att jag lyckas glömma bort den ibland. Och sen gör den sig påmind och det blir fullt. Så fullt att jag vill gråta, skrika, prata, skriva – allt för att få ut lite av allt som är därinne.

Men det går inte, för det är så mycket. Hela världen. Allt hänger ihop och jag får ingen ordning. Jag hittar ingenstans att börja och får inte ut någonting.

Jag har tre sätt att hantera detta:

  1. Göra mitt bästa för att hitta någon tråd att börja dra i – oftast klarar jag av att prata. Det funkar bättre, men är svårare, att skriva.
  2. Naturen. Stillhet, lugn, sanning, tidlöshet. Det behöver jag alltid, men särskilt när världen gör sig påmind.
  3. Göra det motsatta – läsa, lyssna, tänka ännu mer. För att försöka få ordning, kunna se det jag så tydligt känner. Se att det inte bara är mitt, utan allas.

Men ingen av dessa metoder fungerar fullt ut, utan vad som händer är att jag glömmer igen. För jag klarar inte av det. Jag är absolut mest mig själv när världen gör sig påmind, när jag känner att det är fullt av världen inne i mitt huvud. Men jag klarar inte av det.

Jag klarar inte av de stunder när jag är absolut mest mig själv… Det gör mer ont än jag kan säga att det är så.

cropped-sommarlov-323.jpg

Men, säger jag till mig själv, [detta], igen:

Och jag är ju annorlunda nu än förr. Jag är mer jag. Jag mår bättre. Jag vill mer, älskar mer och tror mer på mig själv.

Det får ta tid. Den tid det tar är precis den tid det behöver ta, och varje stund är rikedom.

JAG

Tänker på detta och på att bryta mönster. Hur svårt det är. Hur det är det enda man vill, men det man är mest nervös inför. Hur jag bestämmer mig, men backar när det kommer till kritan. För just det är ju den utmaning som är svårast för mig – att göra, så lösningen är själva utmaningen. Därför tar det tid.

Sen hänger det ihop med det jag länkar till ovan – att vara duktig – och med att tro att jag är värd att ta plats.

Duktighetskrav, svårt att ta plats och spärrar när det kommer till att göra (spärrar som kommer av kontrollbehov som kommer av duktighetskrav… och av rädslan att ta plats)

Och så andra sidan. Den som vill, SÅ mycket. Den som älskar, så mycket, tror så mycket på sig själv. Men som ändå undrar om andra också tror att jag duger. Som ÄNDÅ är så självkritisk, och tror att andra är lika kritiska…

 

Och så andra sidan. Den som vill, SÅ mycket. Den som älskar, så mycket, tror så mycket på sig själv. Den som säger att det blir lite bättre för varje dag. Det får ta tid. Resan är också målet.

Och jag är ju annorlunda nu än förr. Jag är mer jag. Jag mår bättre. Jag vill mer, älskar mer och tror mer på mig själv.

Det får ta tid. Den tid det tar är precis den tid det behöver ta, och varje stund är rikedom.

 

Det handlar mindre om att bryta mönster, och mer om att bygga nya. Välja, prova, välja om, prova igen. Tappa, hitta, tappa, hitta. Gråta, skratta, sucka, le. Kontraster. Kärlek.

Jag är på väg. Mina ögon är öppna. Jag vill. Jag älskar. Jag tror på mig själv.

 

Jag är jag. BARA jag är jag. Målet är jag. Vägen är jag.

VI KAN MÅ BÄTTRE

Inget kommer från ingenstans. Allt kommer någonstans ifrån. Allt vi använder har en historia. Detta borde betyda något för oss. Detta borde betyda att vi bär den historia som sakerna vi använder bär, när vi använder dem. Kanske är detta en del av förklaringen till varför så många av oss mår dåligt. Varför så många av oss som har mest, konsumerar mest, mår så dåligt. För att vi bär historian av allt vi använder, allt vi konsumerar, och att mycket av den historian bär på lidande.

Oavsett om vi ser detta lidande eller inte så finns det där, i historian, och kan inte försvinna. Lidandet försvinner inte för att vi inte kan se det. Låt oss tänka att det istället sprids. Lidandet finns kvar i sitt ursprung, men en del av det, minnet av det, dess historia, följer även med det som skapades i lidandet. Något som skapas i lidande har en laddning, en energi, som är allt annat än positiv, och när vi konsumerar det så får vi bära denna laddning, denna energi. Den kan inte försvinna, utan överförs till oss i och med vår konsumtion.

Visst är det en tanke värd att tänka? Att vi kan må bättre om vi slutar konsumera sådant som är skapat i lidande. Att om vi istället konsumerar bättre, och konsumerar mindre, så kan både vi och andra må bättre.

IT’S NOT ABOUT BEING GOOD AT SOMETHING, IT’S ABOUT BEING GOOD TO YOURSELF

Jag trodde nog nästan att jag var kvitt det… Jag har förändrats så mycket när det gäller duktighet. Blir inte stressad inför prov längre, utan ser utvecklingspotential och lärmöjligheter. Men märker allt mer att även om jag kan har lärt mig att tackla duktigheten hyfsat när det gäller skolan/universitetet, så har jag inte gjort det på andra områden. Jag vill vara duktig på att vara en god vän, duktig på att träna, duktig på att ha fint hemma, duktig på att skriva, duktig på att göra nya saker, duktig på att vikariera, duktig… ja, ni förstår. Det handlar inte ”bara” om att jag vill vara dessa saker (vilket jag verkligen vill!), utan att jag vill vara duktig på dem – helst utan ansträngning… Och istället för att (som tidigare) bli stressad så blir jag ledsen, självkritisk och apatisk… och irriterad, eftersom att jag gärna skulle vilja vara duktig på att inte vilja vara duktig… [kaos]

Men, som man säger, första steget är att se vad som är fel. Jag har kommit närmare det nu.

Identifiera, acceptera, visualisera, förändra. Utan att vara duktig på något av det. Bara gör, och låt det ta tid!

'...And now is right on time'

Precis rätt timat med dessa tankegångar läste jag [denna] text hos en av mina favoritbloggare, Lomeyende, och kände att det är inte bara jag och det är ok. Jag har läst liknande texter många gånger, men det är alltid skönt att bli påmind, och jag tycker att hon uttrycker känslor så bra. Klicka på länken för att läsa hela texten, här är några delar som jag fastnade särskilt för:

jag har blundat för det, men jag lider som många andra av duktig-syndromet. då allt ska fixas, tas ansvar för och sedan invänta beröm som inte kommer. för att jag inte uppskattar mig själv. (…) inget slit är värt sålänge man inte själv kan uppskatta och njuta av det. som så många andra gånger ser jag det nu. jag kan skriva långa listor på allt jag Ska göra, istället för det jag Vill göra. och vad är det för mening med det egentligen. sålänge man inte när själen så kan man inte förvänta sig att den ska orka pumpa ut inspiration, bubbel och skratt. i flera dagar har jag legat på soffan, bara i standby-läge. (…)

men jag tänker på hur lätt det var att leva det fria livet i ett annat land. fyra år på en ö i atlanten var ett helt annat liv. ett äventyr då jag lärde mig att bryta mot reglerna för hur jag trodde livet skulle vara. mycket av det jag lärt mig och sett av livet var en droppe i havet av erfarenhet. jag upplever allt oftare att jag längtar tillbaka till det livet. och även ställer jag mig frågandes till varför jag inte lever det livet här och nu. det gör jag förstås till viss del. jag lär mig varje dag att bli lite sannare mot mig själv. lite snällare. även om vissa dagar bara känns som steg tillbaka. jag är tacksam för vackra vänner och för honom. jag är tacksam för mig själv. att jag kan se vad jag gör för fel. vad jag gör rätt. eller vad som känns rätt och inte. det är de människor som finns runt mig som påminner om allt detta. när vi står bakom, bara som stöd och inte ledsagare. utan krav.

Tack för de orden Sofia! De stärker och inspirerar. De behövs.

A BEAUTY-FULL BODY

Hittade en oerhört fin video, med en massa oerhört vackra bilder!

Jade Bell lade ut en bild på sig själv för att visa hur en nybliven mamma ser ut efter födseln. Då hände någonting hon verkligen inte hade förväntat sig: Bilden spreds viralt och plötsligt fick hon tusentals meddelanden från kvinnor som ville berätta om sina kroppar. De berättade om hur svårt de hade haft att få plats i den ”vackra” normen. Men hur bilden hjälpt dem att få en ny bild av vad vacker egentligen är.

Kroppen är fantastisk, vi är fantastiska. Och ändå spenderar vi så mycket tid med att klanka ner på oss själva och på våra underbara kroppar! Sluta upp med det! Ta hand om kroppen, älska den som den är, använd den väl! Och tänk, tänk, tänk att den är vacker! Tänk det tills du tror på det, för det är sant! Den är fantastisk och vacker för att den är precis det den är, och den blir än vackrare när den fylls av den energi du ger den genom att tycka om istället för att klanka ner.

Jag ska verkligen anstränga mig för att tänka om. Tror vinsterna av det är större än man tror! För även om man tänker att man inte bryr sig, så går det åt ganska mycket energi åt att inte bry sig. Tänk om man istället kan energi genom att bry sig – genom att verkligen uppleva rikedomen som vi bär med oss i kroppen…!

MINSKA KONSUMTION OCH ARBETSTID

UNDERBARA Underbara Clara pratar ofta om sambanden mellan arbete, konsumtion och livskvalité, på ett sätt som gör att jag känner ”JA!”. Jag tror att vi måste prata mer om dessa frågor och inte minst dessa samband. Jag tror att det är VIKTIGT. För det handlar inte bara om egna personliga val, utan det handlar även om vad vi kan välja – att göra de val som Clara pratar om är svårt, trots att vårt samhälle faktiskt behöver fler som gör denna typ av val.

I slutändan handlar det om personliga val, men i ett större perspektiv och i ett mer långsiktigt tänk så handlar det om samhällsförändringar. Vi måste prata mer om sånt här!

Klicka [här] eller på bilden för att se ett klipp där hon talar om just detta, i Nyhetsmorgon!

Och läs [här], en text som Gustav Fridolin och Nina Åkestam skrivit om samma diskussion, ur ett lite annat perspektiv!