#NOTLOST

Tanken slog mig när det var dags att börja planera för något sorts firande efter att jag tagit min lärarexamen i januari. Efter alla julklappar kändes det olustigt att önska sig eller ens få en massa presenter igen. När världen ser ut som den gör känns det svårt att motivera det fokus på saker som ofta dominerar firanden av olika slag. Så jag bestämde mig för att istället önska pengar till välgörenhet. Nästa tanke var – vilken typ av välgörenhet? När världen ser ut som den gör… så finns det så mycket att välja mellan. Det slutade med att jag valde utbildning. Symboliken i att göra det i samband med min lärarexamen var det som fällde avgörandet.

Först tänkte jag stödja UNICEF:s arbete. Jag är världsförälder hos dem, och mitt förtroende till organisationen är stort. Men det kommer att bli något annat denna gång. Jag tror att det var meningen.

För inte så länge sedan funderade jag, som jag ofta gör, över vad som händer runt omkring oss idag. Denna gång var det särskilt Syrien jag tänkte på, på alla de som fått sina liv abrupt avbrutna och uppbrutna. Hem som lämnats, skolor som står tomma. Överfulla flyktingläger, barn utan utbildning. Begreppet ”a lost generation” dök upp i tanken. Jag blev rädd att det är det som händer och vad det kan leda till. Men så, nu nyligen, dök begreppet upp igen, och rädslan byttes ut mot hopp:

Jag blev påmind om detta inlägg. Jag är Malala. Det blev självklart att det var hit pengarna skulle gå. Till MalalaFund, till #NotLost. Inte för att det är en kampanj bättre än någon annan, eller viktigare än någon annan (jag menar att dessa distinktioner väldigt sällan är meningsfulla), utan för att just dessa ord var det som vände min rädsla till hopp. Det var meningen.

Och resultatet var över förväntan. Jag är så tacksam till familj, släkt och vänner! Tack vare dem kan jag skänka hela 4000 kronor till stöd för syriska flickors utbildning. Det, om något, är ett härligt sätt att fira. Och, om något tvivel kvarstod kring huruvida jag valt ”rätt” plats för pengarna, så suddade dessa tre Instagrambilder ut dem:

Bild1Bild3Bild2

#VisionNotVictim #NotLost #IAmThatGirl

HACKSCHOOLING/UNSCHOOLING I SKOLAN?

Ser sånt här lite då och då, och tänker Hur ska jag kunna bli lärare när jag håller med om så pass mycket av det de säger/skriver?. Men sen tänker jag  att det är väl precis därför jag ska bli lärare! Jag vill kunna använda delar av det som de beskriver i min undervisning och göra skolan som jag tror att den skulle kunna vara. Jag är övertygad om den potential som finns i skolan som institution. Tänk på det. Skolan är en plats för unga människor att utforska och lära känna sig själva och världen. Det är skulle kunna vara helt fantastiskt! Därför vill jag bli lärare. Och här är ytterligare lite av min inspiration, för att undvika att fastna i de mallar som finns, men som inte är så bra som de skulle kunna vara:

En hyllning till fuskandet

En hyllning till nördandet

En hyllning till skolkandet

Vad unschooling är och inte är

Egentligen – läs allt som Maria skriver på båda sina bloggar: Jordliv och Vilda barn. De har gett mig en hel hög med nya perspektiv och öppnat en hel värld av nya tankar! Jättespännande och jätteroligt.