MELLANDAGARNA

Precis som för två år sedan. Och ändå så annorlunda.

Det är något speciellt med att få komma hem över jul. Det är alltid speciellt att vara hemma en längre period. Jag landar, jag känner in och jag bygger upp. Ny kraft, nya mål, nya perspektiv. Jag vet inte vad som gör att jag tappar dem när jag är i Umeå, och jag vet inte vad som gör att jag hittar dem igen när jag är hemma.

Det känns litegrann som att jag inte tar mig framåt. Några steg fram när jag är hemma, några tillbaka när jag är i Umeå, och så upprepas det.

Men jag förändras ju av upplevelserna. Jag formas av dem. Sakta, men säkert. Det är det som är det fina i kråksången. Att jag hittar rätt med jämna mellanrum, provar, hamnar fel, letar, hittar rätt igen. Jag lär mig. Det går inte fort, det märks inte alltid, jag glömmer det oftare än jag vill. Men det händer ändå.

Och den här känslan, när energidepåerna fylls på och visionerna framträder klarare, den är så välkommen och så stärkande att jag inte vill låta den dämpas av insikten att det inte kommer bli så bra som det känns. Det är ju så bra just nu, varför ta något från det?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s