LIKE A GIRL

Always nya kampanj #LikeAGirl lyfter några frågor som är väldigt viktiga:

Vad sänder vi för signaler om vad som skiljer flickor och pojkar åt? Hur bestämmer vi vad som är ”flickigt” eller ”pojkigt” (och senare ”kvinnligt” eller ”manligt”) och, inte minst, hur värderar vi dessa egenskaper och vad får dessa värderingar för konsekvenser för de flickor och pojkar som möter dem?

Följdfrågan blir sedan: Hur vill vi att det ska vara? För mig handlar det om två saker: mångfald och lika värde. Det måste finnas utrymme för flera olika sätt att vara flicka eller pojke människa, och inget av dessa sätt ska ses som bättre eller sämre än något annat. Det handlar om att alla ska kunna leva på det sätt som känns allra mest rätt för just dem, och att alla ska kunna göra det och samtidigt känna sig lika ”rätt” som alla andra och lika mycket värd som alla andra.

Jag har på senaste tiden blivit mycket mån om att lyfta det positiva i diskussioner, inte stanna vid att peka ut det som är problematiskt, så jag försöker hålla en positiv ton. Detta underlättas otroligt genom att jag aktivt samlar på mig positiva associationer, positiva exempel i frågor jag bryr sig mycket om och när jag såg videon ovan kom jag att tänka på detta inlägg, som Maria skrivit på bloggen Vilda barn. Hela inlägget kan ni läsa om ni klickar på den första länken, nedan följer det som direkt fastnade hos mig som ett positiv exempel när det gäller ”flickigt” och ”pojkigt”:

I Bolivia har Émile fastnat för ett barnprogram som heter Frutillitas, (…) Min svärmor tyckte att det var väldigt lustigt att han gillade Frutillitas, som helt klart är gjort för flickor, och där alla karaktärer är flickor.

”Är det såna tjejer han kommer att falla för? Små dockansikten?” skrattade hon och antydde att hans intresse för Frutillitas var sexuellt på något sätt. ”Han har väl ingen aning om att de är flickor ens en gång”, svarade jag irriterat. ”Har han inte???” sa hon. ”Émile, är det där gutter eller jenter?” frågade hon. Jag väntade spänt på svaret. Émile tänkte och tänkte. ”Hmmm…. gutter och jenter!” svarade han. Och sen efter en liten stund: ”Nej JENTER!” Svärmor såg belåten ut, men jag var säker på att valet var slumpmässigt. ”Varför är det jenter Émile?” frågade jag. ”Hmmm…. för att de kan hoppa så låååångt!” svarade han.

Senare frågade jag: ”Du kan ju hoppa jättelångt, vet du om du är en gutt eller jente?” Svaret var: ”Jag är Émile!”
Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s